Hur räknar vi våra besökare egentligen?

[Hans Öjmyr]

Jag håller på att gå igenom hur Stockholms stadsmuseum har räknat sina besökare genom åren. Jag har också tagit en ordentlig titt i Kulturrådets utredning Besöksutveckling... från 2010. Det är uppenbart att alla räknar på olika sätt och det är stört omöjligt att jämföra museer emellan. För vår del bygger de senaste tio årens besöksmätning på två fotoceller som räknar - milt uttryckt - väldigt godtyckligt. 1. Jag vill ha goda exempel från er andra. 2. Jag tycker att vi med Riksförbundets hjälp ska enas om en STANDARD för publikmätning vid svenska museer. I kölvattnet av en sådan reform kommer vi alla att drabbas av olika kallduschar. Tänk er att museet X redovisar 104 278 besökare till stor glädje för styrelse, nämnd eller departement, men i själva verket är det bara kanske 25 000 som har varit i museet. Hur hanterar vi de stor differenser som troligen kommer att uppstå?

[Johanna Nybelius]

Vid Falu Gruva är det lätt att räkna besökarna nere i gruvan, där är en biljett = en besökare. För gruvmuseet och vårt Visitors' Centre är det svårare. Vi hade en formel för att räkna på hur många av registreringarna som gjordes i dörrarna för de två byggnaderna skulle tas bort, men det ledde också till det konstiga resultatet att vi kunde ha minus i antalet besökare vissa dagar. En standard vore nog inte så dumt.

Det finns också en hel del problem med mätning, vi har till exempel tre in och utgångar bara i en av byggnaderna.

[Hans Öjmyr]

Ja, suck, vi har också problem med flera ingångar. Vi misstänker att några besökare går in via kafét och smiter upp i museet, men det är svårt att veta exakt vad varje person tar sig för.

[Kjell Åke Hansson]

Jag ger ett helhjärtat stöd till tanken på en standard för publikmätning. Även om frågan är svår och förhållandena är olika på skilda ställen.

Det första man bör bena upp är skillnaden mellan publiksiffror och besökssiffror. Vad vill vi mäta och varför? Jag har hört om museer som räknar in toalettbesökare och kaffegäster i sina BESÖKS-siffror. Det gör inte vi på min arbetsplats Astrid Lindgrens Näs. Att vi har en offentlig toalett är inget som motiverar vår existens och vi jobbar inte med att göra den särskilt attraktiv eller intressant - det räcker med att den är ren och fungerar bra för sitt ändamål (!). Toaletterna är liksom inte vår USP.

Istället räknar vi antalet REGISTRERADE publikbesök i vår egentliga verksamhet, dvs antalet besök i våra två utställningar (som är i separata hus), på våra evenemang och på våra visningar av Astrid Lindgrens barndomshem. Det är den publika delen av vår verksamhet vi vill mäta, för att se hur väl vi lyckas nå ut med vårt arbete.

Det innebär att en person som ser utställning X och sedan går vidare till utställning Y och därefter in i Astrid Lindgrens barndomshem räknas som 3 publikbesök. Blir det felaktiga siffror? Nej, menar vi. Att en person gör dessa tre besök på samma dag och förflyttar sig mellan våra olika erbjudanden då, kan inte räknas annorlunda än om personen valt att göra samma besök utspritt över tid.

Vi önskar förstås att vi också kunde mäta det totala antalet besökare på vårt ganska stora parkområde (där det finns en hel del att se och göra gratis) och vi diskuterar nu i styrelsen att så småningom hängna in hela området och ta entré vid grinden s.a.s. Då vore allt mycket enklare. Men även då skulle vi fortsatt vara intresserade av hur varje separat del går publikt.  

Publikmätningar är dock långtifrån det enda sättet att mäta verksamhetens genomslagskraft på. Besökens djup (längd) är ett annat och kanske bättre. Om 1000 besökare stannar en timme, men 600 besökare stannar två timmar så har ju faktiskt den lägre siffran inneburit ett djupare genomslag hos vår publik. 

[Hans Öjmyr]

Det är verkligen svårt. Jag håller med dig om att kafé och toalettbesök inte ska räknas. När det gäller butiker tycker jag att det SKA räknas, eftersom butikerna ,i bästa fall, är ett slags marknadsföring och introduktion till museet. Du säger att ni räknar en person som besöker tre utställningar som tre besök. För mig låter det lite bakvänt, men det är här vi behöver vår standard.

[Kjell Åke Hansson]

Frågan återfaller på "varför" vi ska räkna. Om du går en timslång guidning i Astrids barndomshem på måndag, ser vår basutställning på tisdag och återkommer till helgen för att besöka vår temautställning - hur många besökare är du i statistiken då? Jo, tre. Precis som om du ser utställning X klockan 11, utställning Y klockan 12 och guidas i barndomshemmet klockan 14. Därför talar vi inte om "besökare" utan om "registrerade besök". Men visst, jag förstår invändningarna. Och hade vi haft en entré vid ingången till parken där vi ligger, så hade vi förståsr räknat varje enskild besökare på området och redovisat den siffran offentligt.    

Museibutikerna utgör ofta en form av fördjupning och följer verksamhetens karaktär. Men så är det faktiskt också med vår servering. Jag är ändå tveksam till om det är relevant och intressant att räkna in butik och servering i verksamhetsresultatet: de utgör trots allt mer av servicefunktion än grundverksamhet.

Allt beror kanske på vad man vill visa. Och hur hårt klämd man är av krav på höga publiksiffror!     

 

[Anki Berg]

Vilket fantastiskt bra initiativ Hans! Vi sliter våra hår varje år när statistiken ska sammanställas.

Här på Västerbottens museum i Umeå har vi fotoceller i entrén och där räknas alla som passerar. Självklart görs samma procentuella avdrag varje år för personal, toalettbesök o s v, men avdragen är ju bara uppskattningar. 

På friluftsmuseet räknar våra stugvärdar alla besökare manuellt. Går en besökare in i två av gårdarna samt in i museet blir den personen räknad tre gånger alltså. I statistiken är varje gård och museibyggnaden separerad, men när vi talar om antalet årsbesök räknar vi in alla. Spontant tycker jag att det är problematiskt att samma person räknas flera gånger, men har tagit del av andra inlägg här i tråden som inte ser det som något bekymmer. Jag är inte färdigtänkt i den frågan ännu känner jag nu när jag börjar fördjupa mitt eget resonemang kring detta.

Helt klart är dock att vi måste hitta en gemensam modell att räkna våra besökare. De senaste åren har vi haft ca 250 000 besökare, vilket får många, nu senast Historiska museets trevliga informationsavdelning på besök i Umeå, att häpna. Så länge vi inte har hittat något bättre sätt har vi dock fortsatt att räkna på detta sätt, med skräckblandad förtjusning varje år vi ser resultatet...

[Hans Öjmyr]

Ja, skräckblandad förtjusning var ordet. Publiksiffror är lite grand som aktier, förväntningarna är skyhöga men innehållet lite mindre. Frågan är ju hur vi går vidare nu? Jag misstänker att väldigt många museer delar våra problem.

[Johanna Nybelius]

Sen kommer ju problemet med att om vi skulle ha en standard så skulle nog ett antal museer tappa stort i mätningarna, vilket jag förstår om man tycker är jobbigt.

[Henrik Summanen]

Den grundläggande frågan är kanske (som har tagits upp tidigare) varför man mäter besökare. jag driver (här liksom på många andra ställen) tesen att detta är ett högst gammalmodigt sätt att tänka eftersom det bottnar i en form av analog, eller massmedial, samhällsbild: en till många. 
I dagens digitaliserade värld vore det mycket intressantare att mäta 1) de museianställdas aktiviteter på nätet inom givet ansvarsområde - hänger de t ex på Flashbacks historieforum? 2) de museianställdas aktivitet på sociala media (här bygger man varumärke genom bara att finnas, twittrar man som anställd på t ex Nationalmuseum så ger man sin arbetsgivare en plats i den digitala etern 3) antalet besök (utifrån någon form av standard) på museets egen webbplats (ganska ointressant, men bra att mäta eftersom man med en gång ser att de flesta som besöker bara vill veta öppettiderna). 4) mätning av aktivitet i databaser som berör museets ansvarsområde inkl aggregerade tjänster som t ex K-samsök (mkt intressant eftersom detta handlar om någon som faktiskt hanterar informationen som museet ska placera i samhällsdebatten - här finns mycket att lära). 

Tyvärr är det ingen av museernas huvudmän som efterfrågar denna information, jag vet inte om det är okunskap, ointresse eller allmän försumlighet, men något måste göras.

[Hans Öjmyr]

Vi kommer nog dithän så småningom men det tar några år. Det är på alla sätt mycket enklare och tydligare att räkna fysiska personer i museerna för våra politiker, styrelser eller vad vi nu har för huvudmän. På Stadsmuseet försöker vi att, åtminstone internt, ha en viss koll på vår nätaktivitet, men det finns, som sagt, sällan några rutor att fylla i om detta när det kommer till statistikinlämning.

[Henrik Summanen]

Men är det verkligen på alla sätt tydligare och enklare att mäta fysiska besökare? Jag tycker att din inledande frågeställning, liksom rapporten du hänvisar till, tyder på den absoluta motsatsen. Det är precis lika svårt att avgöra på vilket sätt ett fysiskt besök uppnår någon form av kvalitetskriterium, som att avgöra om en aktivitet på nätet gör det. Sannolikt är det lite svårare att mäta ett fysiskt besök eftersom det inte efterlämnar något spår - på webben är ju allt mätbart (men det är i gengäld lite svårare att se vem som gör vad). 

Men den springande punkten i mitt resonemang är inte vad som är mest lättmätt, utan att man gör en dundertappe som fokuserar på fysiska besök. I dagens i grunden internetbaserade samhälle borde man ha sin primära verksamhet på webben, liksom uppföljning och utvärdering.

[Johanna Nybelius]

För mindre, privata museer där biljettintäkter och intäkter från butiker/caféer är de enda intäkterna som ska driva museet, inga statliga driftsbidrag eller liknande, är det svårt att säga att man ska fokusera på webben och inte bry sig i hur många fysiska besökare som kommer. Sen kan aldrig en bild på en skärm ersätta känslan av att se den äkta varan.