Kommentera

Kommentar av Kjell Lööw den 12 September 2011 kl. 11.48

Jag uppvaktade Stockholms Läns Landsting i förra veckan. Tanken var att sondera vilka möjligheter som fanns för oss att erhålla någon typ av verksamhetsstöd. Det var ingen upplyftande erfarenhet, SLL verkar inte vilja veta av några nya suspekta aktörer som dyker upp på arenan, särskilt inte ett museum som bara kan erbjuda "döda föremål". De aktörer som redan uppbär bidrag idag har varit med länge, och det verkar vara hugget i sten. Nykomlingar göre sig ej besvär! Lite märkligt kan jag tycka, om man jämför med de kulturpolitiska signalerna i Stockholms Stad, där man resonerar precis tvärtom!

Nåja, det var kanske ingen överraskning egentligen... Mer överraskande var istället beskedet att Portföljmodellen tydligen inte alls kommer att tillämpas i Stockholmsregionen, inte ens på sikt. Jag trodde att kulturproppen i denna del var tvingande, men så tycks inte vara fallet. I Stockholm vill man inte "blanda pengar", så det så!

Kommentar av Kjell Lööw den 9 Juni 2011 kl. 12.36

Hur går det med tillämpningen av portföljmodellen i Stockholmsregionen? Det är på G på andra håll vet jag, i norr och i söder, men hur går det här? Är det någon som vet?

Kommentar av Pontus Forslund den 20 April 2011 kl. 15.17

Håll utkik efter projektet Norm, Nation och Kultur som drivs av Örebro Läns Museum. Aktuella och direkt nödvändiga frågeställningar för museisektorn.

Norm, Nation och Kultur är ett förnyelse- och utvecklingsprojekt. Det övergripande syftet är att verka för inkluderande kulturarv och att stärka kulturarvets demokratiska potential. 

Läs mer på länken http://www.olm.se/1115.html

Kommentar av Ankie Wahss den 5 April 2011 kl. 10.51

Jag ser ingen motsättning mellan att "museerna är gamla institutioner" som grundades i en anda av nationalism och möjligheten för oss att idag föra en annan diskussion utifrån det vi är.  Med den dokumentation, föremål, arkiv, bilder, som museerna förfogar över kan vi mycket väl föra diskussionen om allas lika värde! Vi har, inom museerna, en stor kunskap om museernas innehåll och vår historia, men vi behöver börja titta på samlingarna ur ett annat perspektiv. Vems historia visar vi? Och varför visar vi just den historian? Vem kan finna sin historia i samlingarna, hur har vi klassificerat, och vad ligger bakom just den klassificeringen? Att medvetandegöra oss som jobbar på museerna om att vi alla är olika är en bra början, att medvetet samla in/dokumentera 1900 talet och nutid utifrån ett nytt sätt att tänka är också nödvändigt för att kunna föra diskussionen om allas lika värde.