Reflektioner kring Jämus-seminariet. Del 1. Ledningens engagemang

Tack alla som medverkade och deltog i Jämus-seminariet om jämställdhet på museer på Historiska museet den 31 maj! För mig personligen gav era bidrag åtskilligt att ta vidare till fortsatt arbete, både med Jämus-projektet och med vårt eget arbete i Statens historiska museer.

 

Jag tänkte i några blogginlägg dela med mig av några reflektioner med anledning av seminariet. Jag tar en fråga i taget. Först ut: Ledningens engagemang.

 

Frågan om ledningens engagemang betonades ganska starkt på seminariet och i workshopen, och jag instämmer i att det - som i allt ”mainstreamingarbete” – är en nyckelfråga. Från mitt perspektiv, som myndighetschef, museichef och ordförande i Riksförbundet Sveriges museer och med ett betydande kontaktnät bland museichefer både nationellt och internationellt, vill jag hävda att det generellt sett finns ett stort jämställdhets- och genushjärta bland Sveriges museichefer (säkert betydligt större än i många andra delar av samhällslivet, för att inte tala om vissa museer utomlands!). Nej, det är knappast brist på vilja eller förståelse för frågornas betydelse från cheferna som ligger i vägen för ett framgångsrikt genusarbete på landets museer.

 

Däremot tror jag att det skulle vara bra att erbjuda chefer någon form av grundläggande kompetensutveckling kring jämställdhet och genusfrågor. På seminariet fick vi veta att genusforskning är ett stort och komplext fält som årligen genererar ett betydande antal akademiska avhandlingar på våra universitet och högskolor. Det finns en stor och inte alla gånger enkel begreppsvärld och diskussion att förhålla sig till. Och det är ett laddat fält vi rör oss i.

 

Bör då inte cheferna ha högskoleutbildning i genusvetenskap var en frågeställning som kom upp på seminariet? Nej, här någonstans tror jag att förväntningarna börjar bli orimliga. Som chefer är det vårt ansvar att hantera många viktiga mainstreamingfrågor. Utöver jämställdhet och genusperspektiv kan nämnas: mångkulturperspektiv, barnperspektiv, åldersperspektiv, minoritetsperspektiv, sociala perspektiv (”klassperspektiv”), etik- och värdegrundsfrågor, tillgänglighetsfrågor, miljöledningsfrågor, samt en mängd personalpolitiska frågor som till exempel kompetensförsörjning och kompetensutveckling, samt arbetsmiljöfrågor. Därutöver förväntas vi som chefer på olika sätt bidra till att utveckla förvaltningen, öka samverkan med andra och arbeta övergripande med en rad andra frågor som t.ex. verksamhetsskydd och informationshantering. Bara för att nämna ett urval.

 

Mot den bakgrunden är det knappast rimligt att förvänta sig att museichefer ska vara högskoleutbildade genusexperter, lika lite som att museichefer rimligen kan förväntas vara högskoleutbildade inom områden som hållbar utveckling eller handikappfrågor. Men som museichefer måste vi ha tillräcklig kunskap för att kunna hantera frågorna på ett bra sätt i våra organisationer. Det har vi nog generellt sett knappast idag. Jag tror att ett grundläggande (teoretiskt) kompetenspaket riktat till chefer skulle kunna vara en bra första början för att ge jämställhetsfrågorna en starkare bas på museerna. Kanske skulle det till och med vara en av de insatser som skulle ge störst effekt sett i relation till satsade resurser.

 

Men det räcker inte att ”hjärtat” finns på rätt ställe och att ”hjärnan” (som får symbolisera kunskapen) utvecklas med kompetensutveckling. Vi behöver också utrusta oss med ”gympadojor” i den meningen att vi behöver stöd för att omsätta ”hjärtat” och ”hjärnan” till handling, till konkreta insatser som leder till förändring. I vårt fall tror jag att bra ”gympadojor” bland annat skulle kunna vara en verktygslåda med goda exempel från andra museer och andra organisationer i vår omvärld, till exempel skolan. Det goda exemplets makt ska inte underskattas.

 

Hjärta – hjärna – gympadojor. Alla delarna behövs för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete.

 

 

P.s. Se seminariet på Historiska museet i efterhand här: http://bambuser.com/m/channel/historiskamuseet

Visningar: 119

Kommentera

Du måste vara medlem i Mötesplats museer för att lägga till kommentarer!

Gå med i Mötesplats museer

Kommentar av Wera Grahn den 22 Augusti 2011 kl. 15.37

Hej igen Lars,

Jag ser, som sagt, med nyfikenhet och en försiktig hoppfullhet fram emot den praktiska handlingen som museichefernas starkt engagerade "hjärtan" kommer att resultera i!

 

När det gäller museer och behovet av ett resurscentrum för genus, håller jag med dig om att det finns många närliggande områden som tangerar museernas. Naturligtvis skulle krafter kunna läggas på en stor, gemensam myndighet för dessa frågor, men frågan är om detta verkligen skulle gagna museerna. Jag vill påminna om museernas speciella problematik och de särskilda utmaningar detta medium faktiskt bär på. Det finns en påtaglig risk att de utmaningar, problem och lösningar som en ”stormyndighet” skulle ta sig an, skulle hamna på en sådan hög generaliseringsnivå en nivå som omfattade alla parters behov att det skulle ge väldigt lite konkret stoff till museerna. Efter att t ex ha jobbat inom kulturmiljöfältet under mer än fyra år, kan jag säga att problematiken där utifrån genusperspektiv delvis är av en annan art. Vad Sveriges museer skulle behöva när det gäller genusresurser måste ni ju naturligtvis själva bestämma, men tappa inte bort era egna specifika behov.

Kommentar av Tore Danielsson den 9 Juni 2011 kl. 11.01

Hej,

 

Det ska bli spännande att höra om alla goda exempel framöver, från museer och andra organisationer om hur det i praktiken går till när genusmedvetenheten används i verksamhetsplaneringen. Det är ju när värdet av jämställdhet (och närliggande områden som mångfald och tillgänglighet) lyfts fram som framgångsfaktorer i verksamheten som det blir riktigt intressant. Vad kan den kunskapen bidra med? Hur arbetar man strategiskt i processer och egna styr-och kvalitetssäkringssystem?

 

Här är i alla fall några tips på spännade och aktuella publikationer från vår omvärld (VINNOVA) som kan omsättas till idéer och tankar i den kreativa delen av museiarbetet.

Genusvägar till innovation

Från hantverkskilt till hästföretag

Innovation & Gender

 

Hälsar Tore

Kommentar av Lars Amréus den 6 Juni 2011 kl. 14.18
Hej Wera, roligt att du vill kommentera mitt inlägg. Det är inte min mening att falla in i någon sorts euforisk nöjdhet över frågans tillstånd på Sveriges museer, men jag vidhåller att man generellt sett i museiledningarna (och - återigen - i jämförelse med andra) har en god insikt om att detta är viktiga frågor. Och det ("hjärtat")är en bra början. Jag tror vår stora utmaning just nu ligger i kunskapen ("hjärnan"), som behöver bli bättre. Hur vi ökar den och vilken sorts "gympadojor" vi skaffar är helt klart sådant vi måste samtala om inom ramen för uppdraget! Däri ligger den gamla frågan om ett resurscentrum. Vad jag dock undrar över är varför man avgränsat tankarna på ett resurscentrum specifikt till museerna. Delar inte närliggande områden som kulturmiljö, arkiv och bibliotek många liknande utmaningar? Eller kanske t.o.m. andra delar av kulturområdet, där behoven kan framstå som (minst?) lika stora?
Kommentar av Wera Grahn den 1 Juni 2011 kl. 21.50

Det var spännande att höra att ledningens engagemang och kunskapsnivå togs upp som en viktig punkt på workshopen! Dessvärre hade jag inte möjlighet att vara med så länge, eftersom mitt ordinarie arbete kallade. Det är säkert en god idé att starta en genuskompetenskurs för alla de museichefer vars hjärta slår för dessa frågor. Det är särskilt glädjande att från en säker källa med ett inifrånperspektiv få höra att så många svenska museiledare trots en pressad arbetssituation i själ och hjärta ändå verkar närma sig vad som skulle kunna betecknas feminister. Grattis Musei-Sverige! Det här blir något att se fram emot!  Nej, det är klart att inte alla museichefer kan ha högskoleutbildning i genusvetenskap eller ingående expertkunskap i ämnet. Men helt orimligt är det ju inte, eftersom några museichefer faktiskt redan har det. Ett par av dem tror jag dessutom inte befinner sig särskilt långt från dig geografiskt sett... När det gäller de här "gympadojorna" du talar om och det här med vikten av goda exempel, så tror jag faktiskt att det nationella resurscentrum jag och flera andra tog upp, förtjänar att beaktas en gång till, även om jag förstod att det inte riktigt föll dig i smaken. Att samla in och sprida information om de goda exempel som skapats på museer runt om i landet skulle ju var en viktig del i ett sådant centrums uppdrag, om jag inte alldeles minns fel. Jag tror att det behövs, tillsammans med en rad andra åtgärder. Låt oss inte tänka i termer av antingen eller, utan både och… Jag ser fram emot att följa den här nytändningen av frågan, även om det blir på distans och inte särskilt regelbundet. Med detta lilla kvällsinlägg önskar jag er all lycka till!

© 2017   Created by Bengt Svensson.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor